Såååå sjukt j-vla trött och less....suck!!!
Just nu skippar jag allt vad smycken, blommor å bak heter och skriver något personligt.... Hur mycket ska man egentligen få vara med om och orka med på mycket kort tid gällande sjukdomar och sjukhus???
Finns det inga gränser????
Jag bara orkar inte mera nu, för i h-----e!! Gaaaaaaaah!!
För 1 månad och 5 dagar sen gick min helt fantastiskt bästa och älskade mormor bort efter att ha legat på sjukhus i 2 veckor.. Ett evigt åkande och farande och gråtande och sörjande och pang så var hon borta......
(Det har jag btw inte smällt ännu, tror hon bara är borta en sväng och snart kommer tillbaka eller ringer och säger hej........lilla mormor)
Men jaha nu blev plötsligt "hjälplösa" morfar ensam och behövde mer hjälp än nånsin.. Fixande och donande med hemtjänst, läkare, mediciner och fan vet allt.. Han har ju varit under mormors vård å hjälp å omhändertagande så länge man kan minnas så vad skulle han nu klara av själv?? INGENTING visar det ju sig, som förmodat! Och jaha vad händer, han är nu inlagd på sjukhus, för 2:a gången sedan mormor gick bort.. Ont som attan har gubben haft i ryggen lääänge, men nu var det ett knä och han kunde inte ta sig ur sängen själv så sjukhuset var ju ett måste.. Och jaa nu ligger han där med en JÄTTEinfektion i kroppen tydligen, hjäääälp säger jag bara...vad kommer härnäst??
Jodå inte slut på det roliga, min goa farmor som är relativt "ung", 73 år, (i jämförelse med mormor som blev 92 och morfar som är 88), fick åka in med ambulans igår till sjukhuset.. Då trodde jag nästan jag skulle svimma när jag fick höra det... Farmor?? Näää det är inte sant, hon är ju inte ens "gammal".. Men det var väl inte såå allvarligt med henne, hon fick komma hem idag igen då hennes blodtryck sjunkit från 222 igår till 150nånting idag...
Hoppas och ber för allt i världen nu att åtminstone hon ska få vara frisk och pigg lääääääänge till!!
Det känns ju mer eller mindre otroligt att det ska kunna hända såhär mycket på så oerhört kort tid... Hur ska man hinna med allting och framför allt hur ORKAR man??
Det är en väldans bra fråga det........................................suck!!
Finns det inga gränser????
Jag bara orkar inte mera nu, för i h-----e!! Gaaaaaaaah!!
För 1 månad och 5 dagar sen gick min helt fantastiskt bästa och älskade mormor bort efter att ha legat på sjukhus i 2 veckor.. Ett evigt åkande och farande och gråtande och sörjande och pang så var hon borta......
(Det har jag btw inte smällt ännu, tror hon bara är borta en sväng och snart kommer tillbaka eller ringer och säger hej........lilla mormor)
Men jaha nu blev plötsligt "hjälplösa" morfar ensam och behövde mer hjälp än nånsin.. Fixande och donande med hemtjänst, läkare, mediciner och fan vet allt.. Han har ju varit under mormors vård å hjälp å omhändertagande så länge man kan minnas så vad skulle han nu klara av själv?? INGENTING visar det ju sig, som förmodat! Och jaha vad händer, han är nu inlagd på sjukhus, för 2:a gången sedan mormor gick bort.. Ont som attan har gubben haft i ryggen lääänge, men nu var det ett knä och han kunde inte ta sig ur sängen själv så sjukhuset var ju ett måste.. Och jaa nu ligger han där med en JÄTTEinfektion i kroppen tydligen, hjäääälp säger jag bara...vad kommer härnäst??
Jodå inte slut på det roliga, min goa farmor som är relativt "ung", 73 år, (i jämförelse med mormor som blev 92 och morfar som är 88), fick åka in med ambulans igår till sjukhuset.. Då trodde jag nästan jag skulle svimma när jag fick höra det... Farmor?? Näää det är inte sant, hon är ju inte ens "gammal".. Men det var väl inte såå allvarligt med henne, hon fick komma hem idag igen då hennes blodtryck sjunkit från 222 igår till 150nånting idag...
Hoppas och ber för allt i världen nu att åtminstone hon ska få vara frisk och pigg lääääääänge till!!
Det känns ju mer eller mindre otroligt att det ska kunna hända såhär mycket på så oerhört kort tid... Hur ska man hinna med allting och framför allt hur ORKAR man??
Det är en väldans bra fråga det........................................suck!!
Kommentarer
Trackback
